Men icke! Inte för att jag direkt var inne och letade efter honom, men jag såg honom ändå. Vem? Mitt hjärtas fågel! Nej inte riktigt, eftersom att han bara indirekt är min hjärtas fågel, han är förmedlaren av fågeln. Hans musik är the baby bird.


Lars Winnerbäck, mina damer och herrar.


Klockan var typ tio i nio denna torsdagsmorgon och jag strosade nerför en stor gata här i Stockholm, lyssnandes på hans musik, när han plötsligt kliver ut ur en port en halvmeter framför mig, så att jag var tvungen att gå åt sidan. Först blev det som det alltid blev, att jag tänker att: "Nämen whoa, en kompis, fan vad kul!". Sen insåg jag att han faktiskt inte är min kompis, och att jag inte ska hänga på när han går med sitt barn på dagis, eller vart han nu skulle. Men däremot fick jag världens leende på läpparna och slank tyst därifrån.

För jag är väl ingen knäpp stalker heller?! Faktiskt inte, jag lovar. Jag skulle själv inte vilja bli attackerad av någon tokig människa på morgonen innan klockan ens slagit nio.

Sen ringde jag Robin, den sanna trotjänaren till Winnerbäck och berättade. Därefter skyndade jag mig till Lisas där jag skulle äta frukost med pappa. Pappa visste inte vem Winnerbäck var, och därmed var hela storyn förstörd.

Nu ska jag plugga som en tok och åka till stallet sen.