Idag har det gått ett år. Nej, jag kan inte skriva om det ens. För det första är det så hemskt och så overkligt att det inte finns något ord som beskriver hur mycket jag saknar min lilla söta ponny, och för det andra vill jag beskriva henne, varför hon var så knäpp och rolig, men det går inte heller, alla fraser och uttryck känns så banala och otillräckliga att det inte är mödan värt.

Mitt lilla lilla sto, vad var det som utmärkte henne? Hon var ju lika tokig som alla andra djur vi har, men ändå den mest speciella av dem alla. Jag kommer ihåg när:

...hon kom till oss och gick där i hagen, sen när vi skulle leda henne till en annan hage var hon så tokig att mamma fick göra det, och jag undrade vad det var för häst vi köpt egentligen.
...hon hela tiden stannade på hinder, och när vi tränade för landslagstränaren Janne Jönsson så åkte jag av på ett minst sagt komiskt sätt, och hon bara stod där och jag lovar att hon skrattade lika mycket som alla andra.
...hon bet kvinnan som vi var inackorderade hos i bröstet. Och vägrade släppa.
...vi hade lite allmän höjdhoppning i ridhuset på ridskolan.
...hon gick på sommarbete med Helenas hästar.
...mamma ringde när jag var på jobbet och sa: "Det är över nu".


Aldrig ska du behöva vänta på maten igen, aldrig ska du behöva frysa i hagen (stor risk - tjock ponny), eller vilja beta det där höga gräset på andra sidan stängslet. Nu får du så mycket mat du vill, när du vill. För en gångs skull slipper du alla flugor och insekter på sommaren.

Aldrig mer får jag pussa dig på mulen, klia dig bakom öronen och krama din hals. Aldrig mer får jag rida ut med dig och galoppera på grusvägarna sådär fort som vi gillade. Nu får jag inte mer bada dig och göra dig fin inför en tävling. Eller köpa mysiga ulltäcken till dig. Eller sitta i din box och lyssna när du tuggar på höet.

Jag tänker fortfarande "varför just hon? Varför just min lilla ponnyplupp?" Det är så fruktansvärt orättvist, hon var så gullig och glad hela tiden, varför var det just hennes ben? Och det går inte över. För varje dag saknar jag henne mer och mer.

Jag saknar dig din gamla skrolla. Min lilla Bröli. Du är det finaste jag någonsin haft. Lilla Kärlek.