Bara en sak till (i vanlig ordning)! Allt oftare önskar jag att jag var lite galen. Småtokig. För de som är det, verkar leva i en sån skön värld. Lulla runt, och ingen lägger egentligen ner någon energi på att kräva någonting av toknissarna. Jag vill också lulla runt och vara glad och mysig. Och halvgalen. Se det stora i det lilla, oförställt. Jag tror inte att det går att vara fullt lycklig om man inte är lite galen i skallen. Nu tänker jag för mycket. På problemen i CSI's kriminalutredningar. Och stör mig. Och är sur. Istället för att bara tycka att det är ett helhäftigt program.


Visserligen tror jag att jag är lite småtokig. För oftare än vad som är väntat av en normal person får jag höra saker som: "Men oj, tänker du på sånt!" Typ som att varför löven egentligen har små svarta prickar på sig, om det är en sjukdom, och så studerade jag dessa löv här i parken bredvid, löv efter löv för att försöka hitta en symmetri (symetri? Nu har jag glömt hur man stavar. Det gör väl inte så mycket. Jag ska ju bara skriva en universitetsuppsats i svenska lite senare i höst. Asch).

Ja, i alla fall. För knasig för att ha problem. Puckad liksom. Det var allt.