Jag blir alltid överraskad på ett eller annat sätt när jag kollar saldot på mitt konto. Oftast får jag en hjärtattack och undrar vad i helvete jag har hållt på med, ingen annan spenderar så mycket pengar på ingenting. Och det är verkligen ingenting. Typ taxiresor. Den här månaden har jag nog redan åkt taxi för typ 1000 kr. Säkert utan att överdriva. Sån e jag! Heh, inte roligt alls. Men vad gör man om man bor långt bort som fan från stan och vägrar tillbringa en timme på bussen (bara för att den åker någon konstig seightseeing-tur på nätterna)? Eller om man inte känner sig bekväm med att åka tunnelbana med 29 galningar? Då tar man taxi. Och skickar fakturan till pappa.

Vilket typ var det som hände sist, jag satt och pratade med taxichaffören om lite allmänt, och plötsligt (jag sa väl något) så bara: "Ameeh! Då måste du ju vara (papis namn) dotter?!" Eh ja. Då körde han snabbt in till kanten och stängde av taxametern. Och skjutsade hem mig. Ibland blir jag rädd. Som när vakterna på O-baren tystnar och säger "välkommen" lite lågmält när jag nämner pappas namn (fult trick, I know). Vad har min far gjort? Eller vad har dessa människor gjort för att få en slev av respekt-för-min-far? Jag vill nog inte veta. För när jag frågar pappa vad som egentligen är grejen bakom detta, skrattar han bara. Skrattar: Mohahaha!

Idag är det höstväder. Det trillar ner gula löv från träden, det blåser och är mulet. Lite regn i luften. Perfekt ridväder. Jag ska åka till stallet om ungefär en halvtimme (jätteskoj att anpassa sig efter bussar), och kan inte bestämma mig om jag ska ta en galoppsträcka på grusvägarna, eller träna avstånd på ridbanan? Who knows? Känns som ridbanan i alla fall, var på grusvägarna i förrigår.

Och mamman är på Rhodos. Utan mig.

Jag: Åååå jag vill följa med! Du vet, jag är ledig den veckan.
Mamma: Nää, inte vill du vara med två gamlingar!
Jag: Jo alltså, det gör mig ingenting, det är skönt att bara sola och bada och äta goda middagar.
Mamma: Nej.

Nähe. Så sms:ade jag mor min och skrev: "Saknar dig redan!" Så fick jag tillbaka: "Ja, önskar att du också var här!" Ursäkta? Tror jag det! Höh! Pyttsan! Det passar jävligt bra att skriva att hon vill ha mig där, när hon är på tryggt 300 mils avstånd från mig. När hon vet att jag inte kan komma dit. Ska fan överraska tantuslingen genom att dyka upp. Och jag ska ta med mig hunden som en extra bonus, så att hon får rasta hund hela dagarna!

Nej, egentligen är jag inte missunnsam. Bara lite trött och i behov av en semester.