CSI

Haha kom på en kul sak. I CSI förrigår. På tal om att de hittar blod någon jävla stans, alltid. Det var det där avsnittet som börjar på ett tvätteri, och man bara fattar att när kameran panorerar över alla jättestora säckar som innehåller lakan att i en av de där säckarna ligger en kropp. Och yes! Det var CSI NY, förresten. Och så bara trillar det ut en flicka som har fått halsen avskuren. Ojojoj! Och så bara: "she's got very expensive lingery (ah jag vet inte, men underkläder ska det vara. typ. under clothes. Eller så.) on". Aha! Och så hittar de jättedyr kaviar bland maginnehållet (haja att på allvar jobba med sånt, att kolla in döingars maginnehåll), och så letar de upp det hotell som har just den kaviaren. Så hittar de rummet på något sätt och killen som bor där bara: "Nä jag har ingen aning" bla bla bla, så söker de igenom hela rummet och det är "totally clean" och de tycker att det är jättejobbigt.

Sen! Sen så jävlar! "What do you do when you can't sleep?" frågar hon som spelade Syd i Providence, fast nu heter hon såklart någonting annat, och killen bara: "Work" Och hon: "No! But what do normal people do when they can't sleep?" och då trodde jag att han skulle säga någonting i stil med "Takes a lina med kokain" men det gör han inte, han säger ingenting och hon bara: "FLIP THEIR PILLOW OVER!!!" och slår ut med armarna. Som om det var det mest naturliga och universella ever, och så flippar de madrassen over, och där finns en svag fläck: "bleach", och då! Killen drar kniv mot madrassen och hugger onaturligt våldsamt (underliggande aggressioner?) i madrassen och där! På fjädrarna (de i stål, inte fågelfjädrarna) så finns det små, små fläckar, kameran gör en superzoom och OH YES! What is it if it ain't blooood?! Case closed. Typ. Sen somnade jag typ.

Men jag skrattar lika mycket varje gång. Om man tar serien på allvar är det en väldigt bra serie, men när man sitter som jag och bara skrattar åt den tvingade dialogen och de pinsamma men samtidigt väldigt fantastiska spåren så blir serien lätt...patetisk.

Det var allt, tack.


Kommentarer


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0