Nu när jag inte jobbar. Så är det inte alls svårt att känna av att det är helg. Lördagar och söndagar har en prägel av lugn över sig, som inga vardagar har. En och annan bil förbi på morgonen, många som är ute och promenerar i slottsparken. Och väldigt tjocka morgontidningar. I like!

Snart har även denna helg passerat, och som icke-jobbande ser jag fram emot den effektiva aura en måndag för med sig. Då låtsasjobbar jag hemma; fixar saker, pluggar på om lite allt möjligt, kämpar emot eftermiddagströttheten - som alltför ofta vinner. :-)

Denna helg firades vännen L, och jag hade så trevligt, lugna myskvällar är verkligen min grej. När man börjar blinka tungt vid 21-tiden kan man ju inte befinna sig på lokal, då blir man med all säkerhet utkastad om man somnar med huvudet rakt i pastan/bellinin. Hemmahäng är coolt, okej?

Har bränt armar och bröstkorg. Är det vad som sträcker sig upp mest från min kropp, upp mot solen?