Idag har jag mest följt rättegången och förundrats över avarten han utgör. Det vi gör nu är extremt civiliserat och det är ett av de allra viktigaste uppdragen demokratin har haft. Hade vi varit djur hade vi enbart stött bort honom ur flocken och sedan sett hur länge han skulle klarat sig ensam.

På ett sätt är det också vad vi gör, han har suttit isolerad i nästan ett år och han medger att det känns som en form av tortyr. För vi är inte skapta att vara ensamma, vi är flockdjur.
Det känns så hårt att han medger att ensamheten är så tuff, för det han säger går emot den grymma handlingen den 22 juli.

Vi är alla en och samma, alla människor betyder precis lika mycket. Vi tillhör samma art och det som är så hopplöst är att han har inte förändrat världen, inte på det sätt han ville. Hans handling hade motsatt effekt, den tog bort gränserna och samhörigheten är större.

En del inlägg på Twitter idag har handlat om att rättegången borde visas för allmänheten. Jag har visserligen följt det man kunnat, via vg.no:s hemsida men jag önskar att det inte heller gjordes. För jag vill inte att en endaste människa ska inspireras av hans ord och hamna på samma ställe som honom.

Nu vill jag att han får rättergångarnas rättegång, så mönsterriktig som det bara går så att det inte finns någonting som kan stoppa rättvisan.