Jag vill minnas att jag berättade det för mina klasskamrater. Nog gjorde jag det, alltid?

Hur som helst, jag hade varit borta i tre veckor och kom glad tillbaka till skolan. Men inget hände. Ingen reagerade på att jag var tillbaka! Jag minns så väl att jag gick och satte mig till vänster när man kommer in i klassrumet. Jag hade på mig min rosa tröja som jag inte minns var den kom ifrån. Jag minns att läraren Bosse en gång råkade rita på den med en bläckpenna. Det var den tröjan...

I alla fall. Alla pratade med varandra, ingen med mig. Sen, efter första rasten så sa en tjej: "Hm.. men du har varit borta, va?". "Ja", svarade jag. Ingen följdfråga. Inget: Jaha, vart var du då? Hade du det kul? Oj Kanada, wow! Ingenting!

Som om jag aldrig varit borta. Som om min när- eller frånvaro spelade någon som helst roll. Minns hur ledsen jag blev.

Men! Till saken hör ju att jag inte hade några vänner i den klassen. De gick i andra klasser, vi hade nästan aldrig rast samtidigt. Så Hanna, Lovisa, Isabel och Linnéa såg jag typ aldrig. Utan fick vara i min klass med typ Viktor. Minns ni Viktor? Undrar vad han gör idag.

Vad jag hatade högstadiet.