Att jobba alltså. Jag var faktiskt helt okej, tills jag höll på att svimma första gången. Jag skojar inte, det svartnade framför ögonen och jag vajade till. Charmigt. Sleep? I stopped doing that ages ago! Ja jösses.

Dagen har varit helt bra, har jobbat på och faktiskt stått på benen. Det var först på väg hem som jag insåg hur borta jag var i morse, jag kände inte igen mig alls. Fast det var rätt buss.

Jag vet att jag skrattade när mamma sa att jag skulle sova i de kläder som inte blivit tvättade i det nya tvättmedlet, för jag har bara jeans som inte är det.

Nu skrattar jag inte längre, utan jag tänker göra det. Sova i jeans alltså. Jeans och polotröja. Jag har sköna jeans. Jag är så trött att jag vet inte vad jag heter en gång, så om jeans är vad som krävs så nog fan sover jag i jeans!

Nu ska jag laga lite middag och bara sova lite. Eller mycket.