Wish upon a star!

Och min önskan slog in, insåg jag just! Jag har pratat med mamma i över en timme på Skype, man måste ju bara älska det! Fina mamma! Det gjorde mer än jag trodde att se henne och djuren igen! Och hemmet! Inte bara får jag se det som fortfarande känns hemma (men mindre och mindre faktiskt!) utan jag får se det som jag inte vill tillbaka till! Alltså, inga missförstånd nu, utan att då får jag en bild av vad jag hade gjort en onsdagskväll som denna hemma på Ekerö.
Och det är ju visserligen samma sak som jag gör precis i detta nu, alltså sitta vid datorn som en annan mupp, men nu har jag i alla fall MÖJLIGHETEN. Det är så det stavas. Möjligheter. Opportunist som jag är. Hehe.
Så ja! Nu har jag lite mer energi än innan. Tack fina mamma for always beeing there. Je t'aime!


Kommentarer


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0