Jag träffar Robin och gänget ikväll! Jag behöver känna mig trygg och glad, och det finns inget bättre sällskap än dem om det är målet man har. Jag måste ju se till att jag har det bra, och inte bädda för att må dåligt liksom. En del av mig längtar efter att han har åkt, då kan jag börja reparera igen.

Okej nu låter det här mycket mer seriöst än vad det är, kom ihåg att jag tar upp små delar av mina känslor och målar ut dem på ett stort, vitt lakan. Det finns massa andra känslor även i bakgrunden, som gör att jag är glad eller stressad eller planerande också. Allting har faktiskt inte stannat upp. Bara den delen av mitt inre som sprungit runt i ett ekorrhjul har nu stannat upp och funderar över vad det är som egentligen händer.

Bra sällskap var det.

En flaska vin är väl också bra sällskap?

Inte?