Överdosering
Jag är ganska nyligen hemkommen från det liv jag velat ha typ. Back to mitt riktiga liv! Jag var förbi Jesper på hans jobb och tog en kaffe, skönt med lite bortkoppling. Jag märker att jag absolut inte kan prata om det som händer just nu för då stockar det sig i halsen på mig. Har en slightly stark känsla av att det inte ska vara så? Haha! Helt ärligt så orkar jag inte bry mig eller tänka på någonting. Det står liksom helt stilla i huvudet, som att se på när en olycka händer.
Inte för att jag vet hur det är.
Men jag kan tänka mig.
Nu har jag lagt in min kropp i en hydrokortison-marinad som jag hoppas ska hjälpa mot kliandet. Det är inte skabb (HAHAHAHAH THANK GOD), men det är någon allergisk reaktion. Högst obehagligt, och synnerligen fult är det i alla fall, med en massa prickar. Som tur är kliar det inte så farligt. Jag fick panik igår och grät i luren till mamma. Hon fick mig att skärpa till mig och ta det lugnt. Ja.
Ikväll ska jag antingen vara med Olyckan (mysigt smeknamn) eller med fina Robin, Iris och Bergmark. Jag vet vad jag borde göra men jag vet vad jag vill! Så är det! Ain't much to do.
Nu ska jag bara vila lite och ta det lugnt, har väldigt dåligt med energi, så jag försöker tanka på det så mycket som möjligt nu när jag är ledig!
Kommentarer
Trackback
