Psyklister

Här i Oslo så, likt alla andra städer bortsett från Stockholm, cyklas det en hel del. Man kan hyra cyklar lite överallt och till och med köpa ett månadskort för cykelhyra. Det är fint, jag tycker om den hälsosamma fläkten norrmännen ger (hela tiden ser man folk i träningskläder på väg till eller från gymmet)(för jag hoppas att de inte går klädda så liksom... till vardags). Som sagt, fint.
Men så är det även en viss skillnad på cyklandet här. I Stockholm får man ju icke nyttja trottoarerna för sitt trampande. Fotgängarna går alltså säkra.
Här däremot fullkomligt vimlar det av cyklister på just trottoarerna. Det går inte att gå tjugo meter på en gata rakt fram utan att bli omkörd minst fem gånger på den sträckan. Man vet aldrig vilket håll de kommer ifrån, de plingar inte och har man iPoden i öronen blir man dem varse först när kappan fladdrar i vinddraget. Och nära. Det är nästan så att det existerar en tävling om hur nära man kan komma en fotgängare utan att tackla ner denne.
Värst är det på vägen till jobbet, som är en lååång väg, avskild från bilvägen. Det är värst att promenera där för att det finns väldigt mycket upp- och nedförsbackar. Inte bara för att det blir jobbigt att gå i 45 graders uppförsbacke alltför länge utan för att cyklisterna har väldigt roligt i nedförsbackarna. I typ 60 km/h blåser de förbi. Man får hjärtstillestånd.
Men, som TUR är, är jag ingen gammal pensionär. Som tycker att de borde förbjudas! och bannlysas! och kan inte någon GÖRA något?
I'm just sayin'


Kommentarer


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0