Att umgås med den finaste mamma innebär många saker; prata, tycka lika, lösa korsord, skratta, äta, känna en sorts trygghet som inte upplevs med någon annan. För mamma är där, och tar hand om. Man får gnälla, gråta, snäsa, skoja, berätta. Allt utan att hon dömer eller ser ner på. Hon är allt, från att ha varit mitt absoluta allt från början, har hon nu blivit allt jag är. Jag hade inte varit den jag är utan henne. Hon finns i mig, och det kommer hon för alltid att göra. Min kära mor. Du är bäst.

Men, mer konkret så åt vi. Mycket. Alldeles för mycket hela tiden. Och vi pratade. Och var i Vigelandsparken. Gick på bio (Eat pray love - bra film). Drack kaffe och rödvin.

*

Jag fick för övrigt jobbet.