Ingen ungdom
Jag ligger här i sängen i min ensamhet och äter pepparkakor och undrar vart ungdomen tog vägen. Ung kanske jag fortfarande är, men "dom" har jag ingen. Vad just denna "dom" skulle innebära är egentligen ganska oklart, men jag anar att den innefattar den ork man hade som nybliven artonåring.
Då kunde jag jobba till halv nio på kvällen, haka på någon in mot stan och möta upp kompisar som redan hade börjat festa. Alltid var någon ute.
Idag saknar jag dels den orken, och dels de vännerna. Ingen ska ut. Jag funderade på att följa med en av tjejerna från jobbet ut ikväll, men min fåfänga stoppade mig.
Hon sa nämligen: "Tänk att ha med en 24-åring ut!". Ehm. Som att jag var en antik gammal dinosauriekäke att stoltsera med. "Titta! 24 år och ORKAR ta sig ut! Se, hon har till och med högklackat! Ser ni sminket? Så sminkade man sig år 2004. Coolt va?".
Jag blev liksom... lite av, när hon sa så. Som om det var någon "Bring your grannie-day".
Sååå jag stannar hemma. Och luktar på handkräm och mandariner.
Och tittar på Medium.
Och undrar vart orken tog vägen. Tillsammans med ungdomen flydde den för livet, för att landa i någon nybliven artonåring.
Kom tillbaka. Jag lovar att orka. Jag kan dansa till klockan fem på morgonen igen. Vi kan återuppleva 30-timmarsdygnen!
Eller. Nä. Det är så varmt och gosigt här under fuskpälsfilten och i velourdressen. Jag ligger så bra här så.
Gäsp och godnatt.
Kommentarer
Trackback
