Det kom en vind från mitt öppna fönster som svepte över mina fötter som är i solen. Den vinden tog mig tillbaka i tiden, det gick på ett ögonblick och jag var inte längre i mitt rum och skrev en fransk romananalys, utan jag var i ett annat land, i vad som känns i en helt annan tid. En tid där jag inte visste vad jag nu vet (vilket i och för sig är ett faktum dag efter dag). Det var en ljuv vind, absolut, men det kändes lite sorgligt.

Jag är nog lite sorglig surtout, skulle jag tro. Men vad fan. Jag ville bara skriva ner känslan. Den var fin.