Jag vet att man ska älska poesi och åå alla fantastiska metaforer och vilket JOBB!


Men jag hatar det. De säger mig ju ingenting! Jag vet ingenting om tropiker och isberg i hjärtat. Jag vet verkligen ingenting om halsband av fönster. VAD ÄR DET? Jag blir regelrätt tokig. Jag får ADHD, DAMP och alla andra koncentrationssvårigheter. Jag avskyr fransk 1900-talspoesi. Jättemycket. Jättejättemycket, faktiskt. UHU. Och på fredag har jag en tenta, men vad bryr sig professorn i litteraturhistoria om det? Ingenting! Så sex stycken dikter ska analyseras. Till i eftermiddag. Jag har gjort fyra. Men nu struntar jag i resten och går och dricker kaffe. Jag blir helt galen.