Lördag
En lördag som denna! Jag undrar vad man kan säga om denna dag? Jag steg upp tio i åtta och gjorde mig klar för att gå till jobbet. Hade mindre smink på mig idag. Inget bra drag, lite eyliner maskerar de synligaste trötthetstecknen. Trots detta var det en bra dag på jobbet (inte för att sminket skulle påverka på något sätt i och för sig...)! Det var mycket folk och det fanns någonting att göra hela tiden. Om man orkade.
I alla fall handlade jag hem lite tapasmat, visserligen en lightvariant men gott var det! Prosciuttoskinka, salami, marinerade vitlöksklyftor, olika ostar, kräftstjärtar, mozzarella, tomater, physalisfrukter, marmelader och ah! Mucho gott! Till efterrätt åt vi en citronsorbet som S hade gjort, riktigt superfräsch!
Nu sitter jag i min säng, comme d'habitude och tittar på Brottskod:försvunnen. Otäckt. Jag kan inte sluta tänka på den stackars, stackars flickan i Turkiet som blev levande begravd av sin familj. Levande begravd? För att hon inte hade "rätt" umgänge. Vilket i princip kan innebära att hon inte vek undan blicken när hon mötte en man på gatan. En man som hon kanske lekte med som barn? Detta får hon betala för, med sitt liv. Hon hade jord i lungorna och i magen. Jag mår riktigt riktigt illa i både magen och hjärtat när jag hör det här. Och jag blir så ruskigt jäkla förbannad! I vilken värld går det till på detta vis? Lever hon och jag ens i samma värld? Seder och kultur må variera men mord kan inte också ska inte ens vara en möjlighet.
Fast det grymmaste av allt är att de kunde inte ens vara barmhärtiga nog att faktiskt mörda henne innan hon begravdes? Hon var levande! Och så anmäler de henne försvunnen. Det är nästan skrattretande.
Heder. Vad löjligt. Som om det är någonting som kan skapas genom yttre påverkan. Det finns inom en, man ska kunna göra vad man vill; så länge man själv tycker att det finns mening i det och att det känns bra är det hedervärt. Kulturen är skrämmande, världsfrånvänd och omänsklig. Det finns inget utrymme för mänskligt agerande här. Möjligen för mördandet.
Äsch jag spårar ur här på kvällskvisten. Jag blir bara riktigt upprörd. Det kan inte få vara såhär, det måste förändras.
I alla fall handlade jag hem lite tapasmat, visserligen en lightvariant men gott var det! Prosciuttoskinka, salami, marinerade vitlöksklyftor, olika ostar, kräftstjärtar, mozzarella, tomater, physalisfrukter, marmelader och ah! Mucho gott! Till efterrätt åt vi en citronsorbet som S hade gjort, riktigt superfräsch!
Nu sitter jag i min säng, comme d'habitude och tittar på Brottskod:försvunnen. Otäckt. Jag kan inte sluta tänka på den stackars, stackars flickan i Turkiet som blev levande begravd av sin familj. Levande begravd? För att hon inte hade "rätt" umgänge. Vilket i princip kan innebära att hon inte vek undan blicken när hon mötte en man på gatan. En man som hon kanske lekte med som barn? Detta får hon betala för, med sitt liv. Hon hade jord i lungorna och i magen. Jag mår riktigt riktigt illa i både magen och hjärtat när jag hör det här. Och jag blir så ruskigt jäkla förbannad! I vilken värld går det till på detta vis? Lever hon och jag ens i samma värld? Seder och kultur må variera men mord kan inte också ska inte ens vara en möjlighet.
Fast det grymmaste av allt är att de kunde inte ens vara barmhärtiga nog att faktiskt mörda henne innan hon begravdes? Hon var levande! Och så anmäler de henne försvunnen. Det är nästan skrattretande.
Heder. Vad löjligt. Som om det är någonting som kan skapas genom yttre påverkan. Det finns inom en, man ska kunna göra vad man vill; så länge man själv tycker att det finns mening i det och att det känns bra är det hedervärt. Kulturen är skrämmande, världsfrånvänd och omänsklig. Det finns inget utrymme för mänskligt agerande här. Möjligen för mördandet.
Äsch jag spårar ur här på kvällskvisten. Jag blir bara riktigt upprörd. Det kan inte få vara såhär, det måste förändras.
Kommentarer
Trackback
