Jag sitter och tittar på programmet om Susan Boyle. Jag brukar vanligtvis inte riktigt titta på den typen av program, de känns lite klichéartade. Men inte detta, av någon anledning. Jag tänker på det effektfulla i att slå i underläge. Och det som fångar här är ju hennes absoluta golvläge när hon gjorde sin första audition.
Det bästa är ju alltid att vara en underdog, som när man minst anar det slår till. Det är det klassiska: när ingen väntar sig det. Härligt.

För övrigt är jag ganska så slut just nu, jag har varit igång hela dagen, skola mellan 10 och 16. Tre timmars fransk grammatik, två timmars muntlig språkfärdighet. Efter skolan drack jag te med ystra syster på Le Café i Sturegallerian. När jag höll på att svimma av hunger drog jag mig hemåt... Och nu sitter jag här och pluggar och tittar på tv igen. Tänkte sluta vid halv tolv. Då börjar "Numbers"! Som vanligt har jag ett löjligt program att följa innan jag somnar. Jag gissar att jag inte ens kommer till första pausen innan jag somnar.

Imorgon blir det stallet på morgonen (hoppas på att få se min vän, älgen igen!) och sedan tentaplugg!