Så här sitter man och kurar. Ute har det inte skett någon förändring, as alla knows. Det är som att jorden snurrade jättejättefort förbi maj, juni, juli, augusti och september, sedan blev det höst igen. Alltså, tänk om det har hänt på riktigt? Vem vet i dessa tider av askmoln och lava. Det är nästan så att jag måste springa ut och kolla träden, ifall det skulle växa pengar på dem istället för stackars frusna knoppar.

Idag stängde jag av mobilen. Det händer nästan aldrig, men ibland får jag lust att inte vara anträffbar. Och vilket misstag! Man MÅSTE vara anträffbar, annars tror familjen att man dött. Var ÄR hon? Varför är mobilen avstängd? Vad har hon nu gjort? Typ att jag skulle ha deporterats till Guantanamobasen. Inte helt otroligt. Fast jo. Vi har liksom en hemtelefon också. Fast där har man nog ännu mindre framgång eftersom att jag räds att inte veta vem det är som ringer. Så jag brukar mest inte svara alls. Obehagliga överraskningar får jag nog av ändå. Typ varje morgon i spegeln. Hehe. Nejdå.

Nu måste jag plugga. Jag har liksom en tenta på måndag. Det var tur att jag kom på det. Annars hade jag varit lite fail. Jag har laddat för pluggandet sedan klockan fem i eftermiddag. Jag är sådär handlingskraftig, tar tag i allt som läggs framför mig, jag gillar nya utmaningar och träffa nya människor. Jag är otroligt stresstålig, ja, man skulle nästan kunna säga att jag jobbar bättre under stress.


Jag börjar inte alls gråta och går och lägger mig när jag är stressad.

Då kör vi då! (visst täcker jag finnen på min haka bra?)