Close yet far

Åh vad jobbigt det är att behöva hålla igen hela tiden! Så nära, i datorn, i telefonen, under hela dagen och kvällen. Trivialiteter. Planer och konstiga hintar. Två konversationer som hålls igång samtidigt, den ena explicit, den andra implicit.


Jagsaknardigjagvillvarameddigkanduintekommahit


Nåt som är tillåtet att vråla? Inte? Nä, jag vet. Haha! Suck. Det är bättre än ingenting har jag märkt trots allt.


Kommentarer


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0