Hujeda mig!

Denna helg. Denna helg! DENNA helg! Denna HELG!

Jobbade ju mig torsdag, fredag, lördag och söndag.

De andra dagarna var som vanligt. Vi kan väl prata om lördagen lite.


Raffären firade 125årsjubileum. Folk kom in när vi öppnade och frågade om detta var lugnet före stormen. "Ah, hehe juste", svarade jag. Inte finns det väl någon som intresserar sig särskilt för detta, var min tanke. I denna sömniga lilla håla.

Fyrtio minuter senare ville jag och var jag på väg att implodera. Jag måste väl erkänna att jag aldrig i mitt liv under en arbetsintervju kommer att kunna svara ärligt på frågan om jag hanterar stress bra. Jag får stirrig blick med glansiga ögon, fräser åt alla och i min iver att försöka hinna med så mycket som möjligt på kortast möjliga tid, får jag istället ingenting gjort. Helt värdelöst.



Kreativ stress är en annan sak, vill jag bara påpeka.


Nåväl. Jag dog på lördagen. Och återuppstod inte idag. Så jag åkte till stallet och åt vindruvor.


Sen tillbringade jag exakt sex timmar åt att göra ingenting. För en timme sen började jag packa iordning mina kläder och grejer. Har väl glömt allt viktigt. Kommer att öppna min resväska och hitta en skogaholmslimpa där.

För imorgon reser jag över atlanten. Nej, inte det. Men till Mr C. Äntligen. Äntligen!