- Hej svejts!

Ååå like sand through the hourglass, so are the days of our lives. Jag kan nu trycka upp visitkort med titeln: Universums mest onödiga människa. Jag finns till, jag är. Jag andas och äter och dricker. Jag står alltså sammhället och världen till last, för jag bidrar inte på något sätt, jag bara TAR. Tar luften, så att det blir lite mindre för varje gång jag fyller mina onödiga lungor med luft. 

Ah, such a waste.

And I love it!!! HA HA HAAA! Tanken på att till och med uteliggarna/alkisarna/knarkarna/whateverserna faktiskt åstadkommer mer på en dag än jag, den kittlar mig (de tar sig i alla fall ner till affären och köper öl). Jag har totalt omfamnat den fullkomligt sysslolösa vardagen. 

Alltså, om man inte har provat det, har man missat mycket. Jag menar alltså allvar, jag flinar för mig själv när jag glömmer att det kokar kaffevatten på spisen, så det kokar slut och bara dunstar. Jag glömmer nämnda vatten för att jag tittar på Svenska Hollywoodfruar på TV3 play. Hihihi.

Ingen annanstans kan jag känna mig så ansvarslös, ingen förväntar sig någonting av mig. Det. Är. Himmelriket.

Självklart bör det poängteras att detta är ingenting att eftersträva i det långa loppet. Jag skulle förmodligen hänga mig om jag visste att såhär, det är så det ska se ut. Men nu är det tidsbestämt vilket gör att jag suger ut mesta möjliga ur detta. Frukost i sängen. Somna om. Duscha. Ner och handla lite (okej, dubbelmoral, men jag måste ju ha näring, och jag är inte bra på att föda upp egna kor och skörda gurkor)...

Sen blir det tillbaka till mitt so called life, men det ska också bli jätteskönt. Som jag har det nu skulle jag inte vilja byta med någon i världen. Eller... ja, men onödigt sidospår, man kan alltid ha det bättre men nu låtsas vi inte om det.

Hej svejts!