'Cause sometimes you just feel tired, you feel weak. And when you feel weak, you feel like you wanna just give up. But you've gotta search within you, yout gotta find that inner strenght and pull that shit out of you, and get that motivation to not give up, not be a quitter, no matter how bad you wanna just fall flat on your face.


Så får det bli. Jätte-hulken-megastark. Inte visste jag att det var såhär svårt? Man tror att hjärtat bara kan gå sönder en gång, men det är alltså fel. En gång brister det och landar i olika stora bitar, som en efter en också går sönder med tiden.

Därför gör det såklart inte lika ont som det gjorde första gången. Biten är mindre, och de resterande bitarna blev ännu färre. Man klarar att somna gott på natten, man går upp och duschar och gråter bara lite. Äter lite frukost. Den lilla rösten av hopp är bara en viskning vid det här laget, och de hemska cyniska tankarna endast bakgrundsmusik. Man har lärt sig att hantera och se framåt istället.


Men den lilla biten av hjärtat finns ändå inte mer. Och sorgen för att ha förlorat den är större än det andra. Istället för den lilla biten av hjärtat har en svart liten klump bildats att ta plats där hjärtat en gång satt, det är Erfarenheten har vi lärt oss på vägen. Efter en tid är klumpen inte svart längre, utan har enligt bästa integreringsprogram assimilerats in i kroppen och är lika röd och fin som omgivningen.


Jag hoppas att det inte tar för lång tid bara. Jag vill vara glad och happii som jag brukar. Den svarta rocken klär mig inte (vi vet dock att den lilla svarta funkar i alla lägen).


Så har en ny dag tagit sin början!