Jag började igår med den första boken. Idag är jag halvvägs inne i den tredje. Och jag har faktiskt duschat, pluggat, gått på toaletten och till och med ätit. Och gjort min muntliga tenta i Litterär teori och stilistik (med ett B, näst högsta betyg - baserat på löst pugg och sunt förnuft. Det får inte vara såhär enkelt. Och det säger jag utan självförtroende. Snart ramlar ett kassaskåp ner i mitt huvud, det känner jag). Så jag vet inte hur fort jag egentligen läser. Eller nu såg jag, jag har hunnit ca 300 sidor på tre och en halv timme. Okej, fy fan vad nerdy att läsa konstant i typ fyra timmar. Fast nu sitter jag ju här.

I akademiska texter, vid närläsning så kör jag typ 30 sidor i timmen. Slow som fan. Men här... Jag vet inte. Sidorna förbrukas fortare än någonsin. Det är väl okej om man bara läste, eller jag vet inte. Men fort går det. Och jag stör mig på att det bara är en bok kvar snart, på runt 550 sidor. Det kommer aldrig att räcka.

Vad jobbigt är med saker som fyller tomrum man inte visste att man hade. Jag hatar den svaga sidan hos mig själv. Det får mig att känna mig som en som springer ut och köper Vanish det första jag gör efter att ha sett reklamen. Men efter mitt bra betyg tyckte jag att jag kunde få de två resterande böckerna av mig själv, trots att de kostade mer styck än de två första tillsammans. Men trots att jag tycker att tentan passerade för enkelt vet jag att det inte har varit lätt.

Det kan inte anses som lätt när man kämpar för att, inte att förstå, men härda ut. Problemet är inte att få in kunskapen, det är att behärska mig att inte göra annat istället. Fick jag skulle jag göra så mycket annat. Så mycket annat.

Imorgon och söndag innebär jobb. Så jag skulle ha pluggat den här kvällen egentligen för att hinna med. Men att pränta in en hel bok språkförändring på engelska kändes... mindre lockande. Så... Jag mal på med mina jäkla romaner som står på tonårskategorin på Akademibokhandeln och är lycklig med det ett tag till.