Jag tror det är bra att skriva ner det man oroar sig för, för att liksom se det och för att se hur löjligt det ser ut. Så..ja. Just nu oroar jag mig över detta:

• Jag kommer inte bli klar med uppsatsen i tid (13 jävla maj).
• Jag kommer bli klar med en väldigt dålig uppsats så jag får sitta och skämmas när det är dags för opponering.
• Jag oroar mig över min hälsa, en röst inom mig säger att jag inte KAN vara frisk, nåt fel måste det vara, du ska inte tro på att det ser bra ut på ytan.
• Jag oroar mig över att bli tjock. En riktig tjockis. Förmodligen obefogat, men alltså, oro är inte ordet, utan rädsla är det. Jag är livrädd!
• Jag oroar mig över min sömn, hela tiden. Sover jag för mycket, sover jag för lite? Hur mycket är normalt att sova? Ska man vara trött? Har jag brist på nån sov-vitamin?
• Jag oroar mig över pengar, trots att de inte tar slut.
• Jag oroar mig över hästen, är hon verkligen bra i benet? Hur mycket kan man rida, har det gått för fort? Trivs hon? Hon kanske hatar sin sadel? Hon kanske har ont i ryggen?
• Jag oroar mig över min rygg. Ska det verkligen knaka sådär?
• Jag oroar mig över att folk skrattar åt mig när de skrattar, helt sjuk paranoia som jag VET är helt irrationell, men man får ändå den känslan ibland.
• Jag oroar mig över vad folk tycker om mig, vad de säger om mig när jag inte är där, vad de säger om mig till mina kompisar som sen kanske inte berättar att den och den avskyr mig.
• Jag oroar mig över min mage, som inte verkar må toppentoppen. Den gör illa sig när jag oroar mig.

Alltså det blir lite för många punkter, och jag är fan inte klar ännu. Men shit liksom, det här upptar mina tankar. Inte jämt sådär, men ändå nånting nångång, varje dag. Tänk vad många bra och smarta tankar jag skulle hinna tänka.

Nu oroar jag mig över att jag oroar mig över så många saker gaaaah.