Up up and away!!
Det är faktiskt inte alls ofta jag tror att jag kan någonting. Tvärtom, faktiskt. Det blir ju trevligare när man inser att man faktiskt klarar av någonting man inte trott att man skulle göra. Nackdelen är ju att man inte riktigt försöker sig på lika mycket som när man tror på sig själv.
I alla fall.
Idag var jag lugn. Jag tänkte att det här kommer att gå som en dans. Det skulle bara bli kul att få visa sina hårt förvärvade kunskaper i det franska språket. Det Franska Språket.
Så inser jag att jag inte kan svara på vad gräsmatta heter (la pelouse - tydligen) och att avoir besoin de sommeil nog inte innebär att man är törstig, och nej, när jag kollar upp det hemma är det ju sömn. Sommeil - sömn, svårt? Nej.
Vidare kunde jag inte för någonting i denna trista värld komma på hur man böjer verbet voir i futur.
Je verrai
Tu verras
Il verra
Nous verrons
Vous verrez
Ils verront.
Min dumme fan. Galopp, galopp upp på de höga hästarna nu och up up and away. Att trilla av gör ganska ont, och man lär sig samtidigt att det finns ganska lite som gör att man kan undvika att ramla av då och då. Det tar en livstid. Antar jag, jag har ju bara levt i snart 22 år. Ingen ålder.
Anywho, ett ord jag fick tänka läääänge på - i min underutvecklade hjärna - var "Boîte aux lettres". Det ska man tydligen ha problem med. Jag typ: "Hmmmmmm.....mmm.....boîte, det är ju låda, ask, klubb (knappast troligt här) osv. Lettres är ju brev... hm....låda och brev, brev och låda.... nä jag väntar med den." Sen pingade det till 40 minuter senare att det var en fantastisk brevlåda vi talade om här.
Till mitt försvar kan jag säga att en av tentavakterna var ganska snygg och varje gång jag tittade upp tittade han på mig, vilket gjorde det lite okoncentrerat. Att vara snygg och skriva tenta samtidigt. Nej, egentligen är väl förklaringen att jag bara var vass som en gammal rostig osthyvel idag. Skämmes.
Idag fyller min alldeles egna mamma år! När jag kom hem från skolan bakade jag henne en prinsesstårta. Är den inte god börjar jag gråta. Så fick hon presenter av mig också. Hon blev nog glad.
Goooood måndag!!!!
I alla fall.
Idag var jag lugn. Jag tänkte att det här kommer att gå som en dans. Det skulle bara bli kul att få visa sina hårt förvärvade kunskaper i det franska språket. Det Franska Språket.
Så inser jag att jag inte kan svara på vad gräsmatta heter (la pelouse - tydligen) och att avoir besoin de sommeil nog inte innebär att man är törstig, och nej, när jag kollar upp det hemma är det ju sömn. Sommeil - sömn, svårt? Nej.
Vidare kunde jag inte för någonting i denna trista värld komma på hur man böjer verbet voir i futur.
Je verrai
Tu verras
Il verra
Nous verrons
Vous verrez
Ils verront.
Min dumme fan. Galopp, galopp upp på de höga hästarna nu och up up and away. Att trilla av gör ganska ont, och man lär sig samtidigt att det finns ganska lite som gör att man kan undvika att ramla av då och då. Det tar en livstid. Antar jag, jag har ju bara levt i snart 22 år. Ingen ålder.
Anywho, ett ord jag fick tänka läääänge på - i min underutvecklade hjärna - var "Boîte aux lettres". Det ska man tydligen ha problem med. Jag typ: "Hmmmmmm.....mmm.....boîte, det är ju låda, ask, klubb (knappast troligt här) osv. Lettres är ju brev... hm....låda och brev, brev och låda.... nä jag väntar med den." Sen pingade det till 40 minuter senare att det var en fantastisk brevlåda vi talade om här.
Till mitt försvar kan jag säga att en av tentavakterna var ganska snygg och varje gång jag tittade upp tittade han på mig, vilket gjorde det lite okoncentrerat. Att vara snygg och skriva tenta samtidigt. Nej, egentligen är väl förklaringen att jag bara var vass som en gammal rostig osthyvel idag. Skämmes.
Idag fyller min alldeles egna mamma år! När jag kom hem från skolan bakade jag henne en prinsesstårta. Är den inte god börjar jag gråta. Så fick hon presenter av mig också. Hon blev nog glad.
Goooood måndag!!!!
Kommentarer
Trackback
