Tre kanter har min katt! Och har den ej tre kanter, då är det ej min katt!

Det nya tillskottet är inte så nytt. Men sött för det. Hon kommer när man ropar och kryper upp i armhålan när man ska sova. Hon är lite som kärleken i mitt liv. Så långt man kan komma i alla fall. Eller nej, det var fel, så långt jag kan komma. Herregud.

(Bara en liten parentes på det - det är dirkekt pinsamt när folk frågar om jag träffar någon. För häromdagen var det någon som sa: ja men träffade inte du...han...den där. Och jag inser inte vem det är hon menar. För mitt minne sträcker sig tyvärr inte tillbaka till tidernas begynnelse. Jag träffar... knappt mina vänner, knappt min häst och verkligen inte alls någon av det motsatta könet. Det skulle vara busschafförerna, men det räknas väl inte som en dejt? Jag är rädd att det snart kommer att börja göra det)

Här är hon!

Haja gulligheten på den här lilla bebban. Jag försöker härma hennes sätt att njuta av livet. Det är svårt när man reser med SL varje dag och tvingas stå i köer och bära tunga handväskor på axeln. Det ger inte riktigt samma feeling som att ligga i sängen på ett duntäcke och kurra. Jag ska lära mig att kurra.

Sjukdomstillståndet oförändrat.