Jag har bara en stor fråga i mitt liv. Många små, men de är av ringa art, såsom vad som ska ätas till middag och när jag ska hoppa hästen.

Den största frågan som är ständigt aktuell är: O DU STORE, VARFÖR BLIR JAG ALDRIG FRISK?

I Fränce var jag aldrig sjuk. Inte alls, inte en snuva.

Så kommer jag hem och rivstartar med typ lungTBC. Sen blir jag frisk, för att för övrigt få magkatarr, för att sen på det bli förkyld. Sen var jag frisk i ganska precis en vecka. För att bli förkyld igen! Och nu ligger den där och lurar under täcket, förkylningen, väntar och bidar sin tid. Vilket verkar vara nu.


För fa-an, varför blir jag inte frisk och pigg?


Jo, jag vet varför. För att jag åker smittosnöret varje dag. Tunnelbanan. Det är ingenting annat än ett smittohav. Om tunnelbanan var ett rum skulle man sätta upp en skylt utanpå dörren som sa: smittorummet. Ingen skulle gå in. Alla går in i tunnelbanan, barn, gamla, alkisar och pundare. Och så jag som får inhalera deras utandningsluft. Jag är faktiskt noga med att andas i halsduken, ha handskar på mig om jag ska ta i de gula smutsstängerna och tvätta händerna så fort jag får chansen efter att jag gått av.
Men nä. Självklart ska jag vara döende under hela den perioden som inte räknas som sommar. Vilket typ är 11 månader om året. Jag har ju i alla fall någonting att se fram emot.