Alltså hemlös, på franska. Fritt översatt typ, utan staaabiiilt hem. Det kan man ju säga att jag är idag. Eftersom att diverse orkaner bestämt sig för att besöka Sverige sitter jag här i vårt otäta hus. Alltså temperaturen är densamma inne som ute. Jag sitter här med blåa läppar och skakar och hackar tänder. Mitt hår frös efter duschen och rök kommer ut ur min mun.
Det blåser så mycket att vi inte får eld i kakelugnen och strömmen har gått.

Okej nej inte riktigt men det drar under ytterdörren och från mitt fönster! Och just det får mig att hacka tänder, för jag tänker typ att om det drar där på min högersida, så kommer jag att få minskad blodcirkulation i höger sida, och i och med det kommer jag att bli stel och få ryggskott. Jag och mina 60-åringstankar räds kylan.
Elementen jobbar på men i någon slags Stalin-anda går de bara upp i en viss temperatur. Som kanske inte alltid räcker.

Håhå jaja.

Idag var jag i stallet. Det var så himla mysigt, faktiskt. Jag tog in Saga och lät henne äta sin lunch samtidigt som jag gjorde i ordning henne. Det var alldeles tyst och lugnt, det snöade lite och var inte särskilt kallt. Sen red jag lite dressyr i ridhuset och det gick jättebra! Sen fortsatte hon att äta upp det sista av sitt hö och jag borstade och kammade och sen rullade hon sig och jag borstade och kammade igen, sen släppte jag ut henne igen. Nu står hon säkert och äter natthö. Eller sover i sin stora box. Världens mysigaste häst (idag).

Såja.