Folket av Sverige går och huttrar, vissa i full snömundering, andra (små fjortisar) i strumpbyxor. Jag är en blandning. Eller nej, jag går i full snömundering. Men det är ju så, nu ikväll hade vi minus fyra här ute på landet. Minus fyra! Jag dog när jag såg det, jag undrade varför inte kvicksilvret frusit till is.

När vi skulle åka till stallet och titta på Anders Eriksson-träning tog jag på mig två par långkalsonger, ett par ridbyxor, en t-shirt, en undertröja, en ulltröja och tjockjacka. Plus mössa, halsduk, handskar, dubbla strumpor varav ett par i ull och vinterskor på det.

Jag frös som en liten nakenhund. Jag frös så att jag skakade helt ofrivilligt och spasmiskt. Varför? Jag vet att man inte ska packa på sig kläder och jag var lös och ledig i allt. Det är ju liksom bara minus fyra. Tänk när det kan vara minus femton. Att termometern ens går så långt ner. Nu behövs det bara bli nollgradigt så tycker alla att det blev så milt.
Så var det liksom 36 grader varmt där, i landet Guld, Cap Ferret. Frankrike. Och jag gnällde. Buuhuu. Prova blöta skor i snön, skulle jag sagt till mig själv då. Då kanske jag inte surat över att man inte kunde gå på stranden för att sanden var för het?

Åja. Imorgon är jag av någon ougrundlig anledning ledig. Eller hehe, undervisningsfri dag. As if. Jag vill följa med och handla, men jag ska få vara hundvakt. Nog för att jag lövar den lilla fjundunisen (gud, så töntigt) men jag tycker också väldigt mycket om att handla saker till den. Jag skulle kunna köpa ihjäl mig på saker till Dandy. Och till hästen. Och mig själv. Bara ägna dagarna åt att köpa saker på olika internetsidor. Klick, klick, klick.

Nej, nu ska jag nog lägga mig. Sov middag förut men lika trött för det är jag.