Jag vill säga att jag är väldigt berest. Idag tog jag mina grejer och åkte till Uppsala. Jag var där i en och en halv timme. Under fyrtiofem av de nittio minutrarna skrev jag en omtenta. Fucking A, fuck yourself. Omtentan jag har gjort typ tre gånger innan. Min hjärna har själv konstruerat en förbannelse och lagt den över Uppsala universitets grammatiktenta. Det blir bara mörkt och blurrigt när jag tänker på det. Det går inte så bra när jag gör den.

Fransk grammatik? Javisst. Tyvärr har det bara blivit så nu - passande nog - att jag tänker på franska. Oh well. Svensk grammatik på Stockholms universitet? Javisst, på andra försöket.

Jag tror faktiskt att det bara är psykiskt, jag tror verkligen, på allvar att jag inte kommer att klara det. Och hur bra går det då? Inte så jätte, va.

Slut efter mitt resande (jag sprang ikapp tåget på stationen i Uppsala, men alltså typ. Konduktören fick dra upp mig medan jag sprang bredvid) åkte jag hem (med resten av hela världen på bussen) och sov en halvtimme innan jag skulle till stallet och plocka in hästarna och pussa på le mien.

Nu sitter jag här med en mage som står i precis alla möjliga hörn. Så trött är jag att man kan tro att det är ett gammalt russin som kommer släpandes. Dags att dormira.

Tata