Jag sitter (nej jag ligger på mage) och tittar på Bröllopsform. För det första tänker jag på att det är ju töntigt att det ska vara typ hälsoprogram, typ Du är vad du äter, livsstilsprogram och psykologiprogram. Men det spelar ingen roll, inte nu i alla fall.

Jag kanske är naiv, kanske är det bara en blåögd 20-någonting som talar nu, men när de feta människorna som medverkar i programmet, liksom bortförklarar sina många extra kilon med att de inte "prioriterat" kroppen, eller att det bara hände. 10 kilo extra händer inte bara. Jag undrar om man verkligen inte ibland stannar upp och tänker att "man kanske inte ska äta godis varje dag?", eller om man reflekterar över att man inte rör på sig. Hur kommer det sig att någonting annat, som jobb, man eller barn blir viktigare än en själv? Alltså vad kan vara viktigare än sitt eget välbefinnande? Jag fattar ju att barn blir en riktigt stor del av ens liv, kanske hela livet. Och det är ju ingenting fel i det, men när slutar man tänka på sig själv? För hur stor del någonting har av sitt liv kan man ju inte glömma bort sig själv, det går väl inte?

Och sen, om man nu skiter i sig själv och sina fettceller kanske man inte ska ställa sig i TV4 och gnälla över att magen hänger över. Jag tycker inte att lagt kort ligger, man kan alltid plocka upp det och lägga ett nytt eller skita i det eller vad man nu vill göra, men man måste väl ändå förstå att man glömde någonting på vägen dit? Sig själv kanske?

Människor som inte tränar, någonsin, vad gör de istället? Kan man sova om nätterna, är man ens fysiskt trött? Människokroppen är ju som bekant byggd för träning, vårt skelett byggt för belastning.

Men det är ju i alla fall bra att de gör någonting. För vissa kanske det räcker att man kan själv välja att äta lite mera sallad, dricka mindre alkohol, skita i godiset - seriöst, det är bara jobbigt i maximalt två dagar. Andra behöver ställa sig i nationell TV och peta sig i fläsket för att man ska kunna sparka fart på sig själv. För att slippa känna att ögonen är det enda man känner sig nöjd med. Simpelt egentligen, ögonen går ju inte upp i vikt.
Människan är en lat jävla varelse.