Jag måste bara skriva det här innan jag ska läsa i min nya franska (barn)bok. Utan bilder dock, poäng.

Det här med modet. I Sverige. Jag måste bara säga att det verkligen BARA är i Sverige det verkar existera det här att alla går klädda på precis samma sätt.

Det är ganska skönt att gå runt här på Frankrikes gator och se att folk har på sig precis vad de vill. Inga jäkla gladiatorsandaler så långt ögat når. För små saker som blir sommarens grej hemma verkar inte finnas här. Den där sommarklänningen från H&M, alla vet:





Här är den inte slut. Här har ingen den. Här finns precis varenda storlek och variant kvar. Vet ni varför? För den är inte speciellt snygg. Den är inget särskilt. Den slutar innan den börjar och är i ett alldeles för tjockt material för att vara en sommarklänning. Därför finns den kvar. Det ÄR inget speciellt med den, det är bara i ormgropen Sverige/Stockholm som en liten modebloggare andas någonting och plötsligt är blommiga klänningar med gladiatorsandaler till THE thing to wear.

Nej, jag gillar det inte. Jag tycker att man ska klä sig i det man själv tycker är fint, för då har man plötsligt en egen stil (som ska vara inne?) och dessutom, det viktigaste, jag tycker att man ska klä sig i det som passar en. Inte i det som typ Elin Kling, Sofi Fahrman, Ebba v S, Kenza, Blondinbella osv har på sig och plötsligt tycker är inne.

Det är lite läskigt att se hur en handfull tjejer har sådan "makt" över vad resten av Stockholms flickor kommer att tycka är sommarens must-have och cravings och allt vad det är.


Fast ärligt talat ska jag säga att Mogis kläder inspirerar. Men bara det. Höhö.

(Ja. Det är för övrigt sant. Jag har just givit Frankrike en komplimang haha!)

Sov gott!