Ibland kanske man märker att jag är halvjugoslav. Inte bara på humöret och det obehagliga begäret att förolämpa folk, utan det märks också på maten. Jag älskar stark mat. Jag älskar all mat. Jag absolut hatar typ okryddad svenne-husmanskost. När jag ska äta det måste jag hindra impulsen att bara hämta en stor spruta och suga in den osmakande sörjan och spruta in det i mig. Så man slipper tuggandet. Konstig tanke i och för sig. Den ska man nog inte dela med sig av.

Nej men jag gjorde just en lite halvkorkad grej: åt middag innan jag ska på middag. Men jag kunde inte hålla mig! Om jag inte får mat i mig blir jag galen och sur så det är bättre att jag är mätt och glad. Typ. Fast jag är inte helt mätt dock. Men jag fick ett sånt sug efter fetaost, fefferonis/pepperonis? och oliver. Det gick inte att ignorera. Det var bara att lassa upp. Och så äter man allt med händerna också. Hihi. Så tokigt! Buuus! Äsch jag äter när fan jag behagar och vill jag ha två middagar, ja då äter jag väl två middagar DÅ.

Om fem minuter ska jag börja Den Långa Vandringen upp till Gambetta. Det blir superklackar idag, har i övrigt tråkiga kläder på mig, ser ut som en sekreterare. Med klackarna ser jag ut som en sekreterare i Ally McBeal. Men det får väl funka.

Adjöken adjö!