I went to France and all I got was this lousy depression! Nej men alltså jag är just hemkommen från "the place to be". Ja det var ju bra. Om man gillar typ skumma typer och elaka fransmän. Jag kan hantera elaka galna Stockholmsbrudar, men alltså, franska män som typ tycker att man är helt absolut disponibel BARA för att min klänning råkar sluta precis ovanför knät. Resten av min lekamen var täckt av klänning och kofta OCH jacka. Men juuuuste jag hade ju strumpbyxor och ett par skor med typ en halv centimeter klack på. Ja då jävlar! Nej usch, jag hatar franska män. Taxichaffören hem frågade vad jag tyckte om Bordeaux och om landet. Jag sa att det var hur bra som helst, men... och då sa han: ja alla killar som inte respekterar tjejer? Jag typ: Ja, och men vadå om alla vet om det, varför beter de sig då som typ vilda höns i vårväder? Jag fattar inte. Inte en enda gång att jag går hem själv, i De Farliga Strumpbyxorna, som tydligen är lockbete. Nästa gång jag ska gå hem sent (ja och vi snackar typ kvart över tio på kvällen här) ska jag ta på mig en stor jävla pyjamas. Typ sparkdräkt. Jag ska ta av mig allt smink och se ut som fyra år och jag ska gå som om det ena benet var kortare än det andra. Och agera helt jävla utvecklingsstörd. Men, om jag känner de franska hönsen rätt så skulle jag kunna gå i en autentisk kycklingdräkt och de skulle fortfarande hojta och ropa som besatta.

Vilket får mig att undra lite faktiskt. Jag jämför dem med fångarna på anstalten bakom huset. De blir alldeles vilda när man går förbi, oavsett om jag har på mig mysdress och keps eller klänning. De sitter ju uppenbarligen instängda utan en kvinnlig själ runtomkring, förutom de som arbetar i fängelset, men för det mesta så håller de inte av dem på samma sätt, och därför förstår jag att de blir lite lyckliga när de ser en tjej under typ 30 passera. Men männen här? Vem håller dem fångna? Familjen, frun, mamman? Jag vet bara att när Anna åker och jag får överta pepparsprayen (ja oooh det är så olagligt bu hu), så kommer jag typ tömma flaskan på en halv dag. Fatta hur desireable jag äääääär! Nej men på allvar. Det är inte roligt!


Å herregud. Jag måste sova! Sjuk, med feber och allt, så mår jag inte bra. Ikväll har jag dock tur, de visar min favorittyp av program på tv, naturprogram. Det är om lamor.

Salut!