Hola!

Idag söndag. Igår lördag. Middagen var trevlig, men jag var så trött, eller det visade sig att vi alla var dödströtta. Jag, Anna, Simon och Laura gick efter middagen och tog den sista tramen hem. Det kändes lite dumt att lämna Stephanie och hennes kompis från USA, men de ville gå ut och vi ville det inte. Enkel matte. Jag kan ju inte gå ut om jag inte alls har lust, eller jo klart jag kan men jag är bara tråkig då, trött. Och är jag trött blir det inte mycket party.

Men jag måste bara säga att hemma i Stockholm är hemgången på kvällar rena barnleken. Jag skulle kunna springa omkring utan en tråd på kroppen och ingen skulle bry sig. Här springer jag runt med en hel jutesäck på mig, alla bryr sig. Igår var det inte alls roligt att gå hem.
Jag funderade på vad som skulle göra att man fick gå ifred. Finns det någonting som gör att man inte får uppmärksamhet? Att vara helt groteskt fet? Ful som stryk? Ska jag klippa av mig allt hår? Men nej. Jag tror faktiskt inte att någonting av det hjälper. De två alternativ som finns kvar är då att antingen vandra omkring på gatorna med en riktigt stor pistol. Då blir man nog ganska ensam. Ganska snabbt har man nog inte heller några kompisar kvar om man blir känd som den som alltid viftar med pistoler i tid och otid.

Jag tror att det enda som faktiskt hjälper är alternativ två, vilket är att alltid ha en kille att gå med. För så är de, fransmännen, allt som är kvinnligt och går själv eller i flock med andra kvinnor är grönt ljus. I deras små skallar. Går man tillsammans med en kille är det som om man upphört att existera. I brist på en riktig bodyguard får jag mest tvinga någon att följa mig hem (inte som i följa MED mig hem, men ja, alla fattar). Jag måste nog tvångsskaffa mig en pojkvän som alltid hänger med. Det låter ju skoj...


Idag blir det plugg. Jag har precis ätit lunch, och innan det var jag ute på en powerwalk. Och så tvättade jag lite. Men nu blir det som sagt pluggande. Jag har lite skrivuppgifter att göra. Ha en bra dag, och bonne fête maman!