Men liksom uuuu! Jag blev så trött (eller nej, jag blev inte trött, jag vaknade trött!) och var tvungen att ställa in muséumkvällen. Elie ringde och undrade varför jag inte hade svarat på meddelandet, vilket jag hade! Ibland bara älskar jag telefoner... Men då sa jag i alla fall att jag inte orkade ikväll, att jag måste stanna hemma och sooova för att mami kommer imorgon. Han skulle gå i alla fall, men sa att det hade varit roligare att gå med mig. Jaha tack tack hej hej sa jag.

Men så är jag ju inte mer en en pantad brud. Roligare att gå med mig? Jasså tycker han det... aha. Hm. Jag kanske ska gå ändå.... Men suuuck! I alla fall så gick jag och handlade chips och choklad. Det är ju bra. Smygäta kaloribomber hemma. Det är faktiskt en himla konst att undvika Blanc noisettes när man väl fått smak på den chokladkakan. Det är nog tur att jag åker hem snart, för annars skulle jag behöva stanna här och jobba och få betalt i chokladkakor. Inte en dum idé förvisso...

Ja men i alla fall. Jaha, ska man gå eller inte? För faktiskt och på riktigt, så är det inte bara pantad brud-genen som frestar, utan även att gå på muséum på kvällen, allt gratis. Känns ju dumt att missa det.


Ja, ha medkänsla folk! Det är svåra problem dagens ungdomar får tampas med! "Buhu jag sitter i Bordeaux och kan inte bestämma mig om jag ska gå ut i det varma vädret och träffa en söt kille och gå på muséum, vaaad skaa jag göööra?". Liksom skärpning. Jag VET vad jag SKA göra, eller vad jag borde göra och det är att plugga passé composé, imparfait och futur simple. Men hur kul är det?