En sak som gör mig ganska trött på Frankrike är alla demonstrationer, varje vecka ungefär. Det är så förbaskat löjligt hela grejen! Idag var det en stor demonstration för någonting med skolan, jag kommer inte riktigt ihåg, typ att lärarna strejkade för att de nya avtalen eller vad det var inte var bra. Men bu-hu! Mickey-mickey mouse club på den. Jag fick lite lust att skrika "men väääääänsterpaaack" till dem, men med risk för att rikta hela demonstrationen mot mig, så höll jag tyst. Jag litar inte på fransmän, de är väldigt ociviliserade. Det finns kanske bättre sätt  att förändra på än att störa resten av stan som vill och försöker leva ett normalt liv? Nej, för så fungerar inte fransmän, det är som om de tänker "så länge JAG får ut det JAG vill ur allt och alla, kan jag ta till vilka medel som helst". I baren görs fan inga drinkar om de inte är betalda först.

Och sen patriotismen. Mogi skrev att hon föredrar Frankrikes landskärlek framför Sveriges. Och hon har verkligen en poäng i att det är helt befängt att man i Sverige inte vågar fira nationaldagen (juste det fick jag också en fråga om, när Sveriges nationaldag är. Sorry, jag är ingen bra representant, för jag fick tänka i typ 35 minuter innan jag messade syrran och kollade), med risk för att uppfattas som rasist. Men här i Frankrike är det ganska bisarrt vilken syn de har på sig själva. Bara som exempel, språket, som de anser att man ska kunna. De vill att man gör allt för att lära sig det, för om man inte kan prata franska så ignorerar de en bara helt sonika. Att älska sitt land tycker jag är bra (ja så verkar det ju från allt jag har skrivit....) men att vara trångsynt och bara se inom sitt eget lands gränser är generande.
Dessutom (jag verkar ha en hel del åsikter idag) klagar alla på presidenten. Men det är ju något märkligt, med tanke på att det är de själva som röstat fram honom. Det känns lite typiskt franskt liksom, att inte gilla den som är makthavande. Samtidigt som man som kund eller gäst måste be riktigt snällt och verkligen be för att de ska göra någonting för en.

Fransmännen går upp till knäna i skit men håller huvudet högt för att inte känna stanken.




(Detta är absolut endast mina åsikter, och jag grundar de på ingenting alls förutom mitt dåliga humör)