Idag var det lika tråkigt i skolan som igår. Vi har en vikarie nu och hon är inte bra! Eller, det är faktiskt läraren vi hade innan vi bytte till vår nuvarande, underbara lärare. Allt är ju relativt. Verkligen sant.

Men jag stör mig på mina beiga klass"kamrater". Liksom KAN man vara mer tapetfärgad än dem? Vi hade en diskussion om pengar, typ "skulle du välja en man som var rik", "pengar gör en inte lycklig", liksom lite påståenden blandat med frågor och så skulle vi diskutera kring dem.


Men det vore väl alldeles för hemskt om man bara var liiiite politiskt inkorrekt. Det blir ju ingen diskussion för alla säger samma sak: nej jag skulle inte välja en man för pengarna, nej pengar gör en inte lycklig. Nej det är väl klart. Det vore väl för hemskt om man svarade det man faktiskt tycker, och inte bara det man bör svara.

Jag satt mest och pratade på svenska under diskussionen typ "men jävla nötter", "fan hur svårt kan det vara?". Ibland så slängde jag in att klart jag bara tittar på pengarna när jag väljer kille. Vad annars? Haha det är roligt att se hur upprörda vissa blir, för det är så fel, så fel, så fel! Och har jag ingen moral? Men det är väl klart att jag har, men det är ju döden dö att sitta där och titta på alla fredliga små "världsmedborgare" som sitter och nickar. Men sen att alla var superöverens om att pengar inte gör en lycklig var faktiskt irriterande. Jag försökte förklara för dem att om man har pengar har man ett medel att bli lycklig: typ om min högsta dröm är att bli läkare eller nåt annat, så kostar det att gå i skolan (ja den här teorin fungerar ju inte riktigt i Sverige, men det sa jag inte), och har jag råd att gå i skolan och utbilda mig till läkare och sen jobba med det - mitt drömyrke. Då är man "lycklig". Men nej, pengar var bara en källa till olycka. Säkert. Kom tillbaka och säg samma sak när du vunnit 14 miljoner eller nåt. Nötter.

Det sköna är att det var bara jag och Ieva från Lettland (är det Latvia?) som tyckte att pengar var bra. De andra skulle alltså hellre vara utan. Men okej, bra, då tycker jag att alla ger bort sina mobiltelefoner, sina iPhones, iPods, kreditkort och allt annat som är "normalt" att ha. För pengar är ju inte viktigt? Bort med alla märkeskläder och så kan man ju gå runt med ett par jeans och en t-shirt, för kläder är ju också bara ett medel för att uttrycka vad man har råd att köpa. GAAAHHH!!!! Taaapeeeet!!!

Nej, jag tappade tråden lite nu, jag sitter och pratar med Hanna om hennes lilla samojedvalp Emmet. Summan av allt är i alla fall att det inte är bra för mig att bli upprörd, mitt hjärta orkar inte med det. Och att folk är likadana överallt, lika rädda att ha fel åsikter för att sticka ut. Jag har tur som har bra familj och vänner, som är normala. Eller så är det vi som är onormala? Hahaha!