Hej hej!

Givetvis så blev det ju utgång igår. Sån är jag. Inte, men ibland. Jag kände mig inte så trött trots allt, och så tänkte jag att kvällen kunde bli lång i mitt egna tråkiga sällskap, så jag stack till Place de la Victoire och mötte upp Spencer, Orfeo, snälla tjejen jag inte kan namnet på, Jamie och Pascal. Trevligt. Efter ett glas vin (för min och Jamies del) gick vi till en typ "klubb".

Jag gick till baren, och liksom väl framme där inser jag att jag inte bara kan gorma "ett glas vitt!!!!" hur som helst. Eller jo, det kunde jag väl, men det skulle då inte bli så mycket vin för min del. Om jag ropade på svenska, alltså. Lite krångligt men det gick bra.

Vi stod och dansade i kanske två timmar, det var jätteroligt och det var bra musik också! Ibland, om jag blundade och höll för näsan, kunde jag låtsas att jag var i Stockholm. Tyvärr avbröts det alltid av att en fransman dansade in i mig eller nåt. Haha och vilka brudar förresten! Kändes som om jag var på ett Bingo Rimér-party. Typ hej här kör vi på med solglasögon (fast de sprutade ut rök och kokosdoftande skum(?)) och kör en hemmasnickrad "sexig" koreografi till typ "We be burnin". Hjälp. Fast jag ska inte säga så mycket, jag såg ut som kusinen från landet, jag hade mysiga loafers, jeans och en vanlig topp. Men jag vill inte klä upp mig för mycket här, för den oönskade uppmärksamheten är på en ganska hög nivå redan (och tyvärr inte för att jag är vacker - vilket jag skulle vilja tro - utan bara för att jag råkade födas som tjej), så det gäller att se ut som om man är på väg hem till sina barn på sju och nio år. Det hjälper lite.

I alla fall var det trevligt och de andra bestämde sig för att gå till en nattklubb men det ville jag inte (liksom borta vid stationen, dohodgy) så jag åkte hem. Så var det med det.

Idag har jag varit och tittat på stenklumpar och mynt på ett museum. Men det var trevligt faktiskt, jag var på Musée d'Aquitaine som visar massa historiska saker, så det var ordnat så att man gick i tiden, eller det började med jättelångt tillbaka, och så gick man ända till 1700-talet. Och jag gillar ju historia, men massa plickaplocka som små mynt, små hartänder och annat är ju lite tradigt i längden. Men det var coolt. Det var lite synd att alla skyltar bara var på franska, för många ord var lite svåra så det var svårt att hänga med. I Sverige har museerna både och, alltså skyltar på både svenska och engelska? Ja jag vet inte.

Efter museet gick jag och åt lunch. Det var ju billigt. Fy fan, för lite sallad. Usch.

Nu är det dags att gå igenom lite skolpapper och sova.