Återigen har Bordeaux vunnit över mig. Omeh. Jag letade och letade och letade efter muséumet med modern konst, men hittade jag det? Nä! Jag fattar verkligen inte hur jag inte kunde hitta det, men jag bestämde mig för att köra på med ett annat muséum: Naturhistoriska. Som ska ligga i Jardin Public. Hittar jag det? Nä!
Då tänkte jag att jag kunde gå till musée d'Aquitaine istället. Som ligger på en gata som jag precis vet var den är. Villar jag inte bort mig kanske? Jo. Hittar jag det? Nä! Herregud, och jag hade till och med karta! Jag var helt bortkopplad igår tror jag.

Men det var helt sjukt, jag hade på mig ett par vita shorts, min nya blus som är stooor och en kofta över det. På allée de Tourny mötte jag två män som sa till mig: "men ta på dig ett par byxor!". Jasså? Sen var det ett killgäng som bara: "wuuuhuuu spelar du tennis eller?". Men liksom? Ja! Hehe nej. Men ytterligare får man stå ut med massa visslingar, viskningar och annat skit. En man körde förbi mig men liksom stannar och kör bredvid mig, ända tills jag argt viftade bort honom. DET ÄR ETT PAR SHORTS! Det är inte en typ lack och läderoutfit. Vitt och grått. Bomull. Shorts. Ett par ben.

Men jag måste för ett ögonblick ha glömt att jag bor i Saudi-Arabien. Det är helt jäkla sanslöst det här. Och med alla turister ser jag ut som kusinen från landet, det går omkring brittiska kvinnor (som enligt mig inte är de mest stilsäkra) i korta kjolar och urringade toppar. Det är tröttsamt. Att vara het, menar jag höhö. Skoj skoj.

Fast en kul sak hände också, jag satt i parken på en trappa och solade mig, när en ganska sunkig man kommer lunkandes mot mig.
Han: Vill du adoptera mig?
Jag: Eh..nej..tack...hihi
Han: Nä jag bara skämta, men vad gör du här? Väntar du på någon?
Jag: (tackar gud för upplägget) jaa! Jag väntar på någon hähä!
Han: Ah, synd. Men jag är glad ändå! Om du ändrar dig angående adoptionen så hittar du mig därborta, bakom det tredje trädet till vänster.
Jag: Okej. Det ska jag komma ihåg! Tack! (?)

Jag verkar ha någonting som attraherar galningar. Det känns absolut inte bra! Men det är väl bara att skratta åt eländet antar jag.