Herregud, tiden går verkligen jättefort! Härligt! Fast sjävklart är det nu som det är varmt. Men jag längtar hem mer än till havet så det passar bra.

Jag kom precis upp från poolen, och nu har svenskar börjat komma hit. Och ursäkta, men varför är alla svenskar så jävla jobbiga?! Alla andra förutom svenskarna håller käft och solar. Men inte svenne, inte. Han ska prata och babbla och berätta om hur han träffade en sabla snubbe i Nice som berättade att "CAp FärrEtt" (ja, Cap Ferret) är den vackraste platsen på jorden. Då har man nog inte sett mycket... Inte för att det inte är fint där, men det finns ju självklart finare ställen.

Männen är feta och kvinnorna tysta. Usch för svenskar alltså. Tur att jag sluppit dem fram tills nu. Jag trodde verkligen att jag saknade att höra svenska pratas runt mig, men ack så fel jag hade. Gud vad jag gnäller, vill jag hem eller vad? Gnä gnä.

Nu har Fanny åkt och det känns lite tomt. Fast ganska skönt att komma in i min lilla vardag igen, jag var alldeles för trött för mitt eget bästa ett tag höhö.