Som av ett trollslag har alla minnen från Bordeaux blivit till fotografier som jag tar fram och tittar på. Det känns alltså redan så avlägset. Ännu konstigare blir det när jag vet precis vad som händer där just nu, och här sitter jag, tre timmar med flyg bort. Det är märkligt det där.

Sitter och lyssnar på musik och har så många bilder till många låtar, det är härligt. Jag var rädd ett tag att jag skulle hata Bordeaux, men med lite, lite distans så inser jag att jag tyckte väldigt mycket om det. Det var som det är med ett träningspass, det är skönt när det är över!


Idag ska jag bara återanpassa mig till att leva med en familj igen, det är förvånande hur snabbt det går att vänja sig vid att bo själv. Men jag gillar familjen.


Tjoho