Jag är just hemkommen från Calle Ocho, som är ett ställe som serverar utmärkta Mojitos och underbar spansk musik. Tyvärr var jag tvungen att gå hem tidigt eftersom att jag är livrädd för min lärare, vilket är jävligt trist med tanke på att det här säkert var min sista utgång (ja men säääkert, imorgon då?). If you only kneeew hur mycket jag längtar hem! Men, på vägen hem från Calle Ocho passerade jag min katedral. Som jag älskar den katedralen, St André. Tänk om man var katolik (vilken skräck)!

Men ändå. Tänk på alla här. Basile, Thomas, Julien, Julien igen, Cyrile, Marco och alla de andra. Jag kommer att sakna dem. För mig är det svårt att få vänner som dem. Jag får tvinga dem till Stockholm.

Nu är det dags att sova!