Hej hej!

Jag kom precis hem, eller inte precis men jag har duschat och lagt mig. Jag och Anna mötte upp hennes dejt i hans kompis lägenhet. Typ jordens schysstaste kvarter, eller vad vet jag, men det var mitt emot teatern som är jättefin. Men alltså redan där så började det.

- Men hur mår du? Ca va, ca va, ca va?

- You look so tired!

- You don't look like your having funny (fransk engelska är typ hur rolig som helst, de suger verkligen)?

- Are you sad?

- Ca va?

- You're not having fun?


Men herregud jösses lååååt mig vaaaaaraaaa! Jag blir galen! Till slut så sa jag bara: ja, jag är skittrött, asledsen, har aptråkigt och jag avskyr det här stället och det här är den värsta kvällen i mitt liv.

Prova inte det. Det går inte hem. För jag kan tala om att ironi - det är någonting invånarna i detta u-land inte har så stor koll på. Usch. Jag och Anna var på o-party-humör. Så jag tog en taxi hem, och efter att först ha vägrat att åka med en manlig chaufför så åkte jag med en manlig chaufför, men belevad som han var sa han inte ett ord till mig. Tack och lov. Ett enda: ca va? Till och jag hade gjort någonting lite snabbt som jag hade fått sitta på ett annat ställe för, väldigt länge.

Detta land alltså. Godnatt!