...hur man kan leva utomlands? Alltså det har ju varit mitt liksom goal, eller mål och mål, men jag har alltid tänkt att jag ska bo någonstans...inte Sverige. Typ, Spanien, Italien, Frankrike, Lettland (ahahha nej) eller USA. Men alltså, även om man träffar någon man blir döförälskad (ja jo ha ha ha tillåt mig skratta) så hur i helvete klarar man av att vara så långt ifrån sin familj? Jag saknar verkligen min! Pappa pratar jag med lika ofta som jag pratar med honom hemma så det är inte så farligt, men de jag bor med, Mamma och Fanny. Mami saknar jag för att vi har så kul ihop, vi åker till stallet tillsammans, antingen så hjälper hon mig eller jag henne eller så fixar vi bara med SagaRar, eller så hittar vi på nåt när vi båda är lediga. Fanny för att vi har så jäkla roligt ihop och för att hon är en allt-i-allo. Bästa vän, bästa syster, lite mammig, komiker, bank. Ja, you name it. Jag tycker synd om alla som inte har en syster (fast en store-storebror hade inte varit helt fel heller mami)! Men damn vad jag saknar min familj! Och alla djur! Och jag skojar inte när jag säger det här: när vi i lördags åkte förbi några hästhagar fick jag tårar i ögonen. Tårar! Jag saknar Bela, Ule och Sagis. Frittemannen är med mig här ändå så det går bra. Jag önskar typ att jag hade tagit med mig Belis hit, för jag tror att hon utan problem hade trivts superbra, typ gått med i ett gäng och haft på sig stora solglasögon, rastaflätor, stora smycken och allt som hör till.

Idag hade jag ju trevligt, men jag har haft en see-through-dag. Orka. Nu visas en skräckfilm på tv, med engelska skådespelare, men det är givetvis och självklart dubbat till franska. Det går inte att vara rädd då. Men jag funderar på att köpa upp mig på ett gäng skräckfilmer (engelska) att plåga mig själv lite med. Det är för övrigt en liten sport jag utövar med mig själv: våga titta, typ. Flest mardrömmar vinner.


Ja nej nu ska jag sova, och hoppas att jag vaknar upp till en mycket bättre morgondag! Och Fanny: lycka till på tentan, jag tänker på dig!!!