Nu har det spruckit upp lite i de tunga regnmolnen och solen tittar fram. Men man kan aldrig vara säker, regnet lurar bakom hörnet vart man än går.

Det var som vanligt kul idag i skolan. Själva undervisningen menar jag, för jag ska inte låta winy nu (men jo det vill jag ju visst), men de andra i min klass alltså. Snart kastar jag ut dem genom fönstret en efter en så att det bara är jag, läraren och trevliga kvinnan från USA kvar. Det är ju fa-an vad man kan vara trög!

Exempel på Stupidville: Läraren: ja nu ska vi gå igenom typ öppettider. Då skrivs det såhär: de 8 h 30 à 20 h. Comprende compadre? (Ja på franska då, inte typ spanska som jag tror jag skrev nu).

En manlig riktigt blåst invånare i Stupidville: Nööööh aj dånt gett it...öhhöhö.
(jag i bakgrunden: oväntat!!!, på svenska. Annan manlig invånare: what was that? jag igen: nothing!)

Ja nej så då får min lärare stå och förklara för Snigelhuvudet hur man skriver öppettider. Ja för DET var ju det viktigaste!!!

Sen så ringde jag Fanny men kunde inte prata för Annan manlig invånare var bredvid mig och han är från Tyskland och kanske förstod någonting.

Men det blir så jobbigt att inte vara hemma och kunna säga alla elaka saker.

För såhär är det: jag och hela min familj är typ de elakaste människorna vi känner. Vi bor således i Meantown. Invånarna i Meantown pratar skit och skrattar åt precis alla vi träffar på. Om det inte är någon vi gillar. Då finns det en regel som säger att man får aldrig vara elak mot den personen. Alla dess svagheter älskar vi istället. Denna person kan inträda i våra liv max ungefär en gång per år. Resten har vi kammat igenom både en och sjutton gånger. En svaghet kan aldrig klankas ner på nog mycket.
Vi fyra invånare i Meantown pratar även skit inom stadsgränserna. Jag + Fanny = säger dumma saker om mamma. Jag + mamma = Fanny. Fanny + Mamma = Mig. Jag + mamma + Fanny = pappa. Ja så går det runt i oändlighet.

Så! Kontentan av det hela är att jag inte får min dagliga sil av hat, vilket resulterar i att jag går och bär på så mycket bittra och elaka kommentarer att det har bildats till ilska som sakta sipprar ut på alla i min klass. Jag suckar högt när Snigelhuvudet inte fattar. Jag skrattar när någon säger fel och så skakar jag på huvudet också.
Och ibland loggar Fanny in på msn (eller vadå ibland, hon är alltid online) och då får hon bara prata med någon som vill ha ihjäl varje person hon träffar på.

Ibland undrar jag hur det skulle kännas att vara en normal person, en människa som är omtänksam och glad och bara blir på dåligt humör av krig, svältande barn etc. Jag tycker bara om min familj och djur. Alla djur. Så för mig är svältande djur riktigt plågsamt, medan barnen gott kan vara hungriga. Som sagt, en normal människa. Wonder what that's like?