Alla vet att jag gillar Paris. Staden kan jag inte uttala mig om, för där har jag tyvärr aldrig varit. Personen, Hilton, kan jag inte heller egentligen uttala mig om, jag har ju aldrig träffat henne. Men ändå. Att hon sitter i fängelse tycker jag är synd. Det är sorgligt på något sätt. Inte det att hon inte borde göra det - ett brott är ett brott och det kan aldrig ändras på (någon som hörde Winnerbäck?) - men det är just det. Hon gör ett brott, säkert helt utan en tanke på att det får konsekvenser. För säkert har det i hennes liv förekommit massor av brott, som saknade konsekvenser just på grund av den hon är. När hon först arresterades för DUI så hände det ju inte speciellt mycket - därför "trodde" hon väl att det kunde fortsätta på samma sätt.
Det som är sorgligt är att hon landade så hårt på verklighetens asfalt. Om sanningen ska fram så skulle jag nog tänka likadant som hon gör/gjorde. När vad som helst händer ringer jag till mamma eller pappa och bara: "hjäälp fixafixafixa det här nu!" Mina kompisar säger alltid åt mig att min mamma gör allt åt mig. Och det gör hon verkligen. Jag tycker inte om att ringa till typ försäkringsgrejer eller till andra institutioner, så mami gör det. Och pappa.

Men det är ju inget fel i det? Right? Fast frågan är om jag inte har någorlunda vett i skallen för att göra en konsekvensanalys innan jag sätter mig i bilen med indraget körkort. Men åter till Paris: hon landade så hårt, för i hennes värld existerade inget straff. Och det är inte konstigt att hon tänker så, när hon i hela sitt liv höjts till odödlighetens höjder, så varför den här gången? I hennes ögon har hon säkert gjort värre saker, så att hon denna gång straffades är säkert helt fruktansvärt.
Jag hoppas i alla fall att hon inte mår så psykiskt dåligt som tidningarna säger att hon gör. För samtidigt, vadå, det är 45 dagar. Det är inte så hemskt, hon dör inte. Fängelse är väl det sista alla vill bli bestraffade med, men när det väl har hänt är det nog bara att bita i det sura äpplet. Om hon hade fått fler konsekvenser för sina handlingar hade hon kanske inte ens befunnit sig i den här situationen.

Fast, what the hell, vad fan vet jag? Vad fan vet jag om hennes liv? Jag ska inte säga något. Jag feberyrar väl. För jo, in case of any wonders: jag är fortfarande sjuk. Mitt i ledigheten.