Idag har varit en ganska konstig dag! Det började redan imorse; jag som aldrig träffar någon jag känner när jag åker någonstans, träffade på Linnéa, Birgitta (från jobbet) och Marcus (också från jobbet) på bussen. På tunnelbanan kliver Niklas på med en snowboard under armen och när jag ska köpa böcker på Akademibokhandeln (var såhär nära på att köpa fel bok) står Jonte plötsligt där! På tunnelbanan hem råkar jag sätta mig bredvid Ellinor, och vi catchade up lite. Kul med omväxling!

Sen: samma problem här som i Uppsala. Folk tycker inte om mig för att jag pratar som jag gör! Typ...stockholmska..... Som om det vore någonting dåligt!!! Tänk om jag bara sa: Fy fan vilken ful dialekt du har, jäkla söderhamnsbo!. Då skulle det ju bli riots och jag skulle bli (ännu mer) illa omtyckt.
Det är inga problem med de som också bor här i stan, men så fort de kommer utifrån i landet så verkar de ha problem. Idag försökte jag prata med de som var "värst" men vad fick jag för det? Berättade att jag var sugen på att åka till Nice i helgen, och fick förvånade blickar och höjda ögonbryn som svar: Nice? Ehehe ja...det kan man ju också göra (här följer en blickväxling mellan de två lantisarna som säger allt). Vad ska jag göra? Jag lovar, jag försöker verkligen! Jag är trevlig, jag är inte konstig på något sätt och jag vill bara ha typ en schysst relation med de i klassen. Uppfattar de mig som överlägsen kanske? Men bara för att jag inte sitter tyst på lektionerna och inte håller på det jag vill säga, betyder det inte att jag vill visa mig "på styva linan (haha)" eller så.

Uhhh uptighta svenskar! Jag orkar inte bo i det här beiga (snön är fan beige), tråkiga landet längre! Fram för lite mer sydländsk gemenskap och temperament. Well, you can't win them all.

Nu ska jag plugga grammatik, grammatik och meeer grammatik! WOHO! Paaarty!